En inbjudan från sossar i Enköping

Klippt från lokalavdelningens hemsida:
"

Politikerskola för socialdemokrater som vill påverka sitt samhälle

En politikerskola startar i maj 2013 för dig som är intresserad av att efter valet 2014 ta på dig uppdrag för Socialdemokraterna i kommunen eller landstinget. Den omfattar vår ideologi, kommunalkunskap, hur man läser en kommunal budget samt retorik och debatteknik.

I dagsläget är sju tillfällen inplanerade och eventuellt tillkommer ett studiebesök i Stockholm. För det mesta håller vi till i våra lokaler på Östra järnvägsgatan 1, det s.k. Högkvarteret.

Kursstart 6 maj 18.30-21.00 övriga kurstillfällen den 20 och 27 maj och så drar vi igång efter sommaren 2, 9, 16 och 23 september. Även du som ännu inte är medlem är välkommen att delta. Naturligtvis måste man vara medlem för att bli aktuell för ett uppdrag, men till politikerskolan är alla välkomna.

Deltagandet är kostnadsfritt och genomförs i samverkan med ABF.

Ansvarig för utbildningen är lokalavdelningens ordförande men olika avsnitt kommer att gästas av både tidigare chefstjänstemän och andra partiers företrädare."

Invandringens lönsamhet och kostnader

Sverigedemokraterna i Uppsala vill sätta tjänstemän i arbete med att ta fram ett mångkulturellt bokslut. Metoden för att göra detta är att ställa tre frågor till kommunstyrelsens ordförande.

Varför är lite oklart, särskilt med tanke på följande uttalande av initiativtagaren Pavel Gamov:
"Alla beräkningar pekar på att massinvandring är en katastrof ekonomiskt sett."

Jag tänkte uppehålla mig lite vid det påståendet, för det är inte sant.

Först vill jag peka på Robert Putnams Johan Skytte-prisföreläsning, som med avstamp i hans teorier om socialt kapital och den empiriska grunden visar att mångkultur och invandring är lönsamt i det långa loppet. Han visar att förändringar i demografisk sammansättning tenderar att präglas av utmaningar och utgifter, framförallt på lokal nivå, men att detta är övergående under förutsättning att staten stöttar kommunerna och investerar i gemenskap och tolerans. Enligt hans forskning är förtjänsterna av invandring och mångkultur mycket lönsamma över tid, och en kritisk del av att bygga ett stabilt och växande samhälle. Att mångkultur och invandring är en ekonomisk katastrof förkastar han i princip helt.

En liknande slutsats kommer Sakine Madon och Anja Fridholm fram till i rapporten Vad kostar invandringen? som de sammanställt åt Skattebetalarnas förening. De bygger redogörelsen på i huvudsak nordisk forskning, men tar också upp amerikansk sådan som visat att länder som är stora invandringsländer också är framgångsrika när det gäller teknologisk och ekonomisk utveckling:
"På andra sidan Atlanten, i USA, visar studier från Julian L Simon (1932-1998) att invandringen och migrationen har främjat den ekonomiska och teknologiska utvecklingen i USA. Simon såg människan i första hand en resurs och en rationell, potentiell producent. Det är ett intressant perspektiv, sällsynt i Sverige."

Deras slutsats är att sysselsättningsgraden är avgörande för de direkta ekonomiska följderna av invandring. I Sverige är vi i en situation där Riksbanken indirekt rår över den faktorn och kunde underlätta mer för både inrikes och utrikes födda att bidra till den svenska ekonomin genom räntestyrning. På det här området borde diskussionen om migrationspolitik föras i första hand, inte på asylinvandringens direkta utgiftsposter.

FN studerar också migrationens ekonomiska effekter. I en rapport från 2009 konstateras att migration är lönsamt för mottagarlandet, migranten och dennes hemland. En siffra som brukar hämtas ur den här rapporten är att en procent invandring genererar en procent ytterligare i bruttonationalprodukt, vilket är en rätt god affär, åtminstone inte i närheten av vad man i allmänhet skulle beteckna som en ekonomisk katastrof.

Den liberale debattören Fredrik Segerfeldt delar de här uppfattningarna och har föreslagit motsatsen till vad SD-riks driver som agenda, nämligen att finansiera en större invandring till Sverige genom att skära ned på biståndsgivningen. Han bjuder på många intressanta siffror och även om artikeln är en otillfredsställande källa för den som vill ha en helhetsbild eller göra en balansräkning för specifikt asylinvandringens konsekvenser på kort sikt och lokal nivå är den ett hårt slag mot Gamovs påstående om ekonomiska katastrofer.

I Uppsala och Enköping är sverigedemokraterna väldigt upptagna vid asylmottagande och har som huvudsaklig politisk linje att försvåra asylmottagandet i allmänhet (SD Enköping vill exempelvis inte att en camping ska upplåtas som asylboende vintertid). Den politiken är otroligt dåligt underbyggd och framstår som renodlad identitetspolitik. Likt SD-riks är fokuset i dessa frågor på vissa utgiftsposter och märkliga krav på orimligt godtyckligt utformade ekonomiska rapporter. Deras riksdagspolitiker har lanserat begreppet mångkulturellt bokslut och vill att en spekulativ sammanställning av utgiftsposter ska sammanställas.

SD Uppsalas förslag är också ett sådant viljeuttryck.

Deras, alltså Gamovs, frågor till kommunstyrelsen lyder:
"1. Täcker den statliga ersättningen de kostnader som Uppsala kommun har för sitt asylmottagande både idag och historiskt?

2. Hur stora har kostnaderna för asylmottagande i Uppsala kommun varit de senaste två decennierna respektive den statliga ersättningen för kostnaderna under samma period?

3. Har Uppsala kommun tidigare genomfört, genomför man det idag eller finns det planer på genomföra en grundlig utredning av kommunens kostnader för asylmottagandet i kommunen inklusive socialbidrag och andra kostnader som inte är direkt relaterade till själva mottagandet i sig?"

Hur detta kan leda till ett mångkulturellt bokslut i någon rimlig mening är högst oklart. Vad de vill göra, tror jag, är att misstänkliggöra grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till liv och rätten till privat- och familjeliv, vilka är den plattform som asylrätten vilar på. Detta misstänkliggörande är synnerligen osmakligt och okunnigt. Särskilt som det ofta är asylsökandet i sig sverigedemokrater och deras sympatisörer misstänkliggör.

För det är inte som ekonomisk politik asylrätten ska tillämpas, den ska tillämpas av anständighetsskäl och för att alla människor har rätt till ett drägligt liv. Även om de reser till Sverige har de rätt till detta och så ska det också vara. Mänskliga rättigheter kan inte ifrågasättas på ekonomisk grund, det är en mycket obehaglig attityd att vilja reducera dessa till bokslut och utgifter.

Så, Pavel. Visar alla beräkningar att "massinvandring" leder till ekonomisk katastrof? Om så, visa för mig hur Lilla Mogadishu lett till ekonomisk katastrof i Kenya, och hur det inte är den typ av klanpolitik ditt parti företräder som destabiliserat och fortsätter destabilisera landet.

Vi cyklister vill ha cykelväg norr om Uppsala

"Nu gör vi ett sista försök att få till cykelvägen till Ulva och vidare till Bälinge. Via www.cykelväg.nu kan du mejla de ansvariga politikerna. Gör det och uppmana fler att göra detsamma!"

26 februari fattas beslut i den här frågan, gör gärna något för att påverka politikerna. 

Det finns också en Facebook-sida du kan följa: https://www.facebook.com/cykelvag.nu

Vad tycker Uppsala?

Två oppositionsråd i Uppsala kommun har lanserat ett inititativ på nätet som heter Vad tycker Uppsala?, en del av den socialdemokratiska valrörelsen.

Här en kort intervju om projektet:

Jag tycker att du ska kika in på hemsidan då och då för att se vad vi sossar rent praktiskt sysslar med och hur det låter i kommunen när politik kommer på tal.

Anna-Karin Hatt och grundlagens första paragraf

Sverige är en rättsstat. Åtminstone är det en grundläggande ambition med vårt samhällsbyggande och en självklar grundpelare för den offentliga administrationen. Därför förvånade det mig att höra Anna-Karin Hatt (C), IT- och regionsminister i alliansregeringen, påstå att det är okej för kommuner att utöva offentlig makt utan lagstöd när hon deltog i en debatt om vindkraft och så kallad bygdepeng. Detta var i Sveriges Radio P1, Studio Ett, igår eftermiddag.

Den debatten föranleddes av ett reportage från P1:s Kaliber i söndags, om att kommuner vid sidan av miljöbalkens regler hittar på egna ersättningssystem för vindkraftsexploatering och använder dessa som villkor i tillståndsgivningen. Detta bygger på en möjlighet till veto i tillståndsgivningsprocessen som kommunerna åtnjuter, 16:4 i miljöbalken. När kommunen fattar beslut med stöd av den paragrafen och lägger till egna krav på vederlag för sitt utslag är det, som advokaten med specialistkompetens också sade i Studio Ett, inte tillåtet.

Det finns ett utmärkt begrepp för att referera till köpt myndighetsutövning, nämligen korruption. Om en myndighetsutövande person eller en beslutande myndighet låter sina beslut köpas för pengar, varor eller tjänster utan att det finns uttryckligt lagstöd för detta är det fråga om åtminstone ett djupt rättsosäkert förfarande, men jag vill hävda att det i fråga om den så kallade bygdepengen är fråga om korruption.

Detta för att kommunerna inte ens gör en analogi med ordinarie offentliga upphandlingsförfaranden, utan lägger till ett hemkokt förfarande till den lagstiftning som faktiskt finns, den omnämnda kommunala vetorätten i tillståndsgivning för vindkraftsetablering.

Författningarna som reglerar gränserna för hur offentlig makt i Sverige får utövas är flera men den mest grundläggande är regeringsformen, i vilken grunderna för statsskicket fastställs. Av tydlighetsskäl tänker jag citera den mest grundläggande paragrafen i den mest grundläggande av grundlagarna:
"1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna."

Ser du vad jag är ute efter?

"Den offentliga makten utövas under lagarna."

Jag vill veta hur ministern får in det under lagarna att kommunerna spekulerar i vindkraften på det här viset. För det övergår mitt, förvisso ringa, förstånd. Här är en person som studerat statsvetenskap, som tvekar på vad regeringsformens portalparagraf betyder. Om det verkligen råder tveksamhet på den här punkten vill jag ha belägg för detta i rättspraxis eller ur förarbetena till paragrafens lydelse. Finns inte det är det mycket anmärkningsvärt att ett statsråd uttalar sig som om en basal demokratisk rättsstatsprincip är satt i fråga på just vindkraftens område.

Att det behövs en reglering av ersättning till vindkraftshuserande kommuner är uppenbart. Rimligen bör ett upphandlingsförfarande införas, eller åtminstone en möjlighet för kommunerna att uppställa villkor för tillståndsgivning. Förslagsvis bör miljöfrågor, medborgarinflytande och möjlighet till konkurrens om tillstånden tas in i den regleringen. Tills regeringen har utrett frågan eller återtagit tillståndsgivningen bör sedvänjan med så kallad bygdepeng upphöra, och jag ser som sagt gärna ett klargörande från ministern om vad hon tror att det betyder att offentlig makt i Sverige ska utövas under lagarna och inte någon annanstans.

Om mobbningens psykologi och konsekvenser

Apropå hot, hat och fult uppträdande på nätet är det välkommet att Dox tillgängliggör dokumentärfilmen Bully igen.

Se den här: http://www.svt.se/dox/bully

Lägg märke till hur makt, beteenden och individuation påverkas av mobbningsbeteendena som skildras.

Våldtäktskartan, ännu ett nyfascistiskt (?) propagandaprojekt

Idag har något som kallas för Våldtäktskartan lanserats, eller åtminstone rönt betydande uppmärksamhet på grund av att Avpixlat kört en nyhet om projektet.

Grunden är påståendet att vi har ett "rekordhögt antal våldtäkter i Sverige!"

Jag tycker att det är ett härligt kraftfullt påstående, men jag tror inte att det är sant.

Det gör inte BRÅ heller. Jag har lyft ut statistik över utsattheten för sexualbrott ur deras sammanlagda NTU (länken är till en XLS-fil) för perioden 2005-2011 (2012 publiceras i november, därför är den inte med).

Hemsidan bygger alltså på en falsk förutsättning. Att den är en portal för nyfascism och rasism är visserligen inte helt lätt att visa, däremot är det lätt att belägga att den tilltalar ett sådant klientel. Här en bild från när jag gillade sidan, där förslagen på andra också visas.

Till detta kommer att personerna bakom sidan försöker vara anonyma. De har dock läckt information ändå, och det verkar som att projektet sammanhänger med en våldtäkt i Sundbyberg och att en av initiativtagarna huserar i Sigtuna. Vidare research får klargöra resten, klart är iallafall att ett av namnen bakom den gjorde en tabbe och läckte.

Även om Avpixlat kanske inte står bakom projektet har det iallafall benäget stöd därifrån och hela faderullan bygger på effekten av en straffskärpning på sexualstraffrättens område som genomfördes 2005. Den har inte stöd i NTU-data och är alltså en lögn om det faktiska läget.

Sveriges kvinnor förtjänar bättre än att utnyttjas av nyfascistiska krafter och milt hysterisk populism. Jag önskar att våldtäktsproblemet ska börja tas på större allvar än så här, av personer med bättre koll på statistik, straffrätt och kriminologi.


Uppdatering:

Tack till Genusfolket.se som hänvisar till mitt inlägg.

Sohrab.se ger också bra synpunkter på ämnet, men från ett retoriskt-analytiskt håll.

Nyfascismen och de stora arenorna

Bytte ju några ord med Mats Dagerlind för en tid sedan.

Om någon undrar så har han fortfarande inte tagit upp diskussionen igen, vilket jag föreslog ett vad om. Med tanke på att jag har en del besök som härrör från Avpixlat kanske inte ens hans fotsoldater tyckte att det var en intressant vadslagning.

Vilket jag kan förstå, han har ju inte direkt arbetat igenom sin retorik med hänsyn till andra än kören på Avpixlat och det tror jag att de flesta kan märka.

Gör han inte det kommer han att bli krossad på Publicistklubben när han ska sitta i panelen där på måndag (kommer direktsändas på nätet), och det är väl det som är det stora problemet med Avpixlat och dess klientel. De är russinplockare ut i fingerspetsarna, så när Paulina Neuding skriver illa om "vänstern" stöttar plötsligt konservative högerextremisten Christoffer Dulny hennes skrivande, eller om massmedia skriver att invandrare är ett problem ljuger plötsligt inte alla journalister längre, och så vidare.

Oavsett hur det går för Dagerlind i panelen kommer hans groupies att hålla honom om ryggen. Det spelar ingen roll om han underpresterar, så länge han sysslar med att hacka på muslimer, etablerade politiker, kvinnor och HBTQ-personer. Såvitt jag förstår är det allt som avkrävs honom av hans sällskap.

Så långt detta stämmer är det min främsta invändning mot att bjuda in sverigedemokrater, nätets sympatisörflockar och personer som inte jobbar i det sverigedemokratiska partiet men för det, som Dagerlind eller Ingrid Carlquist, till debatt eller allmänna arenor. Det spelar ingen roll hur det går för dem i en diskussion, i anhängarnas ögon vann de iallafall för antingen är det fel på omständigheterna eller så gjorde sverigedemokraten eller den sverigedemokratiskt förknippade mediapersonligheten ett riktigt bra framträdande. Förvisso finns det här på alla politiska håll, men det är särskilt långt gånget när det gäller den nyfascistiska rörelsen. Den verkar rikta sig just till personer som är mottagliga för förenklingar av det här slaget.

Det betyder att de är baserade på ett okritiskt klientel som inte ställer krav på vare sig sina politiker eller sina mediakanaler. Dogmatismen i nyfascismen är slående, de som inte accepterar grundläggande dogmer om islams karaktär, kvinnors och mäns påstådda egenskaper, massmedias inherenta ruttenhet (utom när dogmerna bekräftas) och nyfascismens sociala ställning som underdog och oskäligt förtryckt lära. De flesta som försökt diskutera med exempelvis högt uppsatta företrädare för sverigedemokraterna eller företrädare för inofficiella mediakanaler har nog märkt detta.

Vissa högerrörelser på nätet är från olika perspektiv tvivelaktiga eller ideologiskt radikala, exempelvis Gotiska Klubben, vissa debattörer på bloggcentralen Motpol (som Oskorei) eller Café Exposé, utan att deras företrädare nödvändigtvis är antiintellektuellt och bildningsföraktande dogmatiska. Jag tror inte att vare sig Dagerlind eller Carlquist eller Kent Ekeroth eller Erik Almqvist eller någon annan ur nyfascismen är så enfaldig som debattekniken de gör bruk av låter påskina, jag tror att de helt enkelt är mycket publikmedvetna. De vet att de inte rår på vare sig frihetliga demokrater eller hårda delar av vänstern oavsett hur de uttrycker sig eller vilka argument de anför, däremot har de tillgång till gräsrötter och fotsoldater och dylikt som läser allt de skriver och hör allt de säger.

Så tränas nästa generation att repetera dogmerna, genom att nyfascismens företrädare ger avkall på intellektuell hederlighet och låtsas sakna förmåga att resonera och vända på perspektiv. Jag tror att jag har stöd för den här tanken hos Henrik Arnstad, se punkten 2 i den här artikeln. När företrädarna bjuds in att delta i samhällsdebatten på offentliga arenor eller liknande miljöer, som Publicistklubben, får vi inte att "debatten" tas med dem, deras anhängare får ett tilltal från en legitimerande och förtroendeingivande kanal. Det går inte att debattera ned dem, de kommer till debatten för att redovisa dogmerna och ingenting annat.

Jag vet att det är ett problem även med andra politiska inriktningar, men de tenderar att vara mindre aggressiva mot minoriteter, mänskliga rättigheter och god sed i mötet med andra människor. Den som vill införa ett generellt majoritetens tyranni för att slå ned på minoritetsgrupper är helt enkelt värre än den som benhårt okritisk är emot vinster i välfärden eller stora vinstuttag i bankverksamhet.


Förresten, Ingrid Carlquist, jag ber om ursäkt för att jag använde så hårda ordalag mot dig över Twitter häromkvällen. Det var fult och egentligen opåkallat.

Justitieutskottets ordförande om Uppdrag Granskning

http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Polisen-maste-prioritera-nathat/

Visserligen är det oklart varför olaga hot via nätet inte lagförs i den utsträckning som synes motiverad och därför lite vågat att påstå att polisen måste något alls i det hänseendet, men jag uppskattar att Morgan Johansson delar min uppfattning att regeringen bör se över hur ärekränkningsrätten kan tillvaratas av utsatta medborgare även när brottet begås i digitala miljöer och en viss grad av anonymitet föreligger.

Det pågår en satsning inom polisen som innebär att ett centrum som kommer att arbeta fokuserat mot internetbedrägerier inrättas, antagligen kommer den verksamheten att samla och upprätta kompetens rörande webben som brottsplats. Förhoppningsvis medför det en större effektivitet i utredningen av brott som olaga hot och liknande än den som råder idag.

Något kort om män som näthatar kvinnor; Uppdrag Granskning

Ikväll sändes ett uppmärksammat och mycket genomtänkt marknadsfört avsnitt av programmet Uppdrag Granskning.

Det starkaste intrycket på mig är inte att påhoppen som skildras är så grova eller att de som utsatts är så starkt påverkade eller något annat av det slaget.

Det är att fokus fortfarande ligger på kvinnorna. Programmet handlade knappast alls om män som näthatar kvinnor, det handlade om kvinnor som näthatas av män. Ett fall av usel rubriksättning och programuppläggning. Jag välkomnar det reportage från Uppdrag Granskning som faktiskt lever upp till den här rubriken, för det gjorde inte det här, men jag betvivlar att de vågar (för att låna av en känd kultursideschef) granska skiten på riktigt.

Ändå, det var rörande och upprörande att få del av de här kvinnornas perspektiv och erfarenheter. De är modiga, smarta, yrkesskickliga och språkligt kompetenta. Det är en del av den sexistiska diskursen att kommentera utseende, men med tanke på temat vill jag också mena att de är vackra och gav ett intryck av styrka och mod genom sitt uppträdande. Vad näthatargrabbarna påstår på det området är osann dynga, precis som motiveringarna de anför till sina osakliga och kränkande angrepp.

De inslag av män som begått angrepp av den här typen som ingick i programmet var tafatt utformade och föga närgångna. För min del hade det varit uppskattat om det inte hade stannat vid att män lät män säga sin mening och saken sedan tilläts bero. Jag kan köpa att redaktionen kanske inte ville ge dem en så kraftfull kanal för att uttrycka elaka och nedsättande ståndpunkter eller försvar av hur de agerat i sådant hänseende, men det var fega intervjuer. Ingenting om att deras gärningar är straffbelagda eller deras demokratistörande påverkan. Inga frågor om hur mycket det är värt för dem att ha möjlighet att bete sig så här illa.

På så vis var det svagt av Uppdrag Granskning men väldigt starkt av kvinnorna som ställde upp på programidén.

Jag håller med civilrättsprofessorns ståndpunkt när det gäller ärekränkningsmål. Upphovsrättslobbyn har tillskansat sig otroligt kraftfulla och också problematiska verktyg för att söka upp människor som misshagar dem, vilket är synnerligen stötande i ljuset av att det finns enskilda som borde få sådana redskap att freda sina intressen och få ersättning för kränkningar med. Från mitt socialdemokratiska perspektiv är denna undfallenhet för den extremt kapitalstarka underhållningsindustrin ett misslyckande för demokratin, som bör värna om de svaga i första hand. Förslaget att utbilda om ärekränkningsreglerna och processpraktiskt underlätta för personer som vill tillvarata sin rätt i det avseendet jag läser in i professorns uttalanden tycker jag är utmärkt.

Det tror jag vore en rimlig lösning på problemet med anonymitet på nätet, för de här påhoppen och aggressionerna är ett problem som nära sammanhänger med anonymitet, att göra det rättssäkert och praktiskt möjligt att driva ärekränkningsmål genom att ge domstolarna möjlighet att kunna avkräva internetoperatörerna personuppgifter. Givetvis efter prövning av ett underlag bestående av tekniska data, dokumentation av angrepp och så vidare, finns inte en bevisning av att en otillåten gärning begåtts är det inte rimligt att enskilda ska kunna spåra upp andra med rättsväsendets bistånd. Men den som ger sig på någon annan på internet bör inte vara så skyddad som idag.

Jag är nyfiken på om det är i strid med Europakonventionen att det är så här svårt att processa ärekränkningar på nätet. För det är uppenbart störande för privat- och familjeliv för de som är rejält utsatta, utan att ha friskat upp mitt minne om saken tänker jag mig att skyddet av privatlivet innefattar en skyldighet för staten att kriminalisera eller på annat vis skydda medborgarna mot åtminstone förtal. Och fungerar inte rättsväsendet någorlunda effektivt för att kompensera de som drabbas eller de inte kan tillvarata sin rätt till respekt för privatlivet är det i sig ett brott mot Europakonventionen. Min kännedom om Europadomstolens praxis rörande privatlivsartikeln, artikel 8, är alltför mager för att jag ska våga påstå att den ordning vi har idag skulle kunna vara ett människorättsbrott.

Däremot vill jag gärna se en utredning och gärna också en prövning av vilket ansvar riksdag och regering har på det här området. Som det fungerar i dagsläget duger lagstiftningen inte och det är oanständigt att det inte förs någon seriös politisk debatt om hur det bör lösas.



Som post scriptum vill jag tipsa om Cissi Wallins uppringning av en man som angripit henne och en kollega.

Maria Larsson (KD) tror att allmän betyder obligatorisk

Igår gick ju den socialdemokratiska partistyrelsen ut med att vi vill göra förskolan allmän för barn från två års ålder.

Givetvis höll andra politiker koll på detta. En som nappade på den här idén som diskussionsunderlag var Maria Larsson (KD), mest känd för... jag vet inte riktigt, men hon förhalade interpellationer från Petzäll istället för att göra sin demokratiska plikt och vaknade inte upp till att den debatten behövde föras förrän han dog av den befintliga politiken på det aktuella området.

Hur som helst, hon twittrade reklam för att hennes chef skulle framträda i TV. Det är bara det att hon verkar ha ett rätt risigt grepp om svenska:

"S föreslår obligatorisk förskola från två år! Socialiseringen fortsätter.Lyssna när Göran Hägglund debatterar i Aktuellt ikväll. #fb #svpol"

https://twitter.com/MinisterMaria/status/298863858997657600

Jag vet inte riktigt hur hon gör den här tolkningen av allmän, men det vore intressant att veta vad hon tror att allmän rösträtt innebär. Personligen har jag aldrig släpats till valurnorna och då har jag säkert skolkat från något val. Men hon kanske tror att obligatorisk betyder samma sak som man brukar anse att allmän gör, alltså att obligatorisk skolgång är valfritt men tillgängligt för alla. Oavsett vilket är det en konstig synonym hon tycker sig ha hittat.

Förhoppningsvis kommer det ett klargörande från ministern under dagen idag, för det här ifrågasätter ju huruvida hon förstår vad hon läser när hon sätter sig in i såväl regeringens som oppositionens lagförslag och andra handlingar. För att inte tala om hur svårt det är att veta om man kan lita på att vad hon säger betyder vad man i allmänhet hade menat med det.

Och är det bara propaganda, en medveten omformulering för att smutsa till ett seriöst politiskt förslag i brist på sakliga argument, då är det fanimej ännu värre. Då utövar hon sin roll som politiker och opinionsbildare uppriktigt ohederligt, vilket vore väldigt obehagligt då hon ansvarar för barn och äldre i regeringens arbete.

Att hon skulle ha uttalat sig utan att ha tagit del av det hon kommenterar tycker jag att vi kan utesluta på den grunden att hon i sådant fall är ännu sämre lämpad att bedriva nationell toppolitik än det föregående ger vid handen och rimligen också borde inse det själv. Men det är klart, hon kanske inte tror att hon behöver det eller något.