Nyfascismen och de stora arenorna

Bytte ju några ord med Mats Dagerlind för en tid sedan.

Om någon undrar så har han fortfarande inte tagit upp diskussionen igen, vilket jag föreslog ett vad om. Med tanke på att jag har en del besök som härrör från Avpixlat kanske inte ens hans fotsoldater tyckte att det var en intressant vadslagning.

Vilket jag kan förstå, han har ju inte direkt arbetat igenom sin retorik med hänsyn till andra än kören på Avpixlat och det tror jag att de flesta kan märka.

Gör han inte det kommer han att bli krossad på Publicistklubben när han ska sitta i panelen där på måndag (kommer direktsändas på nätet), och det är väl det som är det stora problemet med Avpixlat och dess klientel. De är russinplockare ut i fingerspetsarna, så när Paulina Neuding skriver illa om "vänstern" stöttar plötsligt konservative högerextremisten Christoffer Dulny hennes skrivande, eller om massmedia skriver att invandrare är ett problem ljuger plötsligt inte alla journalister längre, och så vidare.

Oavsett hur det går för Dagerlind i panelen kommer hans groupies att hålla honom om ryggen. Det spelar ingen roll om han underpresterar, så länge han sysslar med att hacka på muslimer, etablerade politiker, kvinnor och HBTQ-personer. Såvitt jag förstår är det allt som avkrävs honom av hans sällskap.

Så långt detta stämmer är det min främsta invändning mot att bjuda in sverigedemokrater, nätets sympatisörflockar och personer som inte jobbar i det sverigedemokratiska partiet men för det, som Dagerlind eller Ingrid Carlquist, till debatt eller allmänna arenor. Det spelar ingen roll hur det går för dem i en diskussion, i anhängarnas ögon vann de iallafall för antingen är det fel på omständigheterna eller så gjorde sverigedemokraten eller den sverigedemokratiskt förknippade mediapersonligheten ett riktigt bra framträdande. Förvisso finns det här på alla politiska håll, men det är särskilt långt gånget när det gäller den nyfascistiska rörelsen. Den verkar rikta sig just till personer som är mottagliga för förenklingar av det här slaget.

Det betyder att de är baserade på ett okritiskt klientel som inte ställer krav på vare sig sina politiker eller sina mediakanaler. Dogmatismen i nyfascismen är slående, de som inte accepterar grundläggande dogmer om islams karaktär, kvinnors och mäns påstådda egenskaper, massmedias inherenta ruttenhet (utom när dogmerna bekräftas) och nyfascismens sociala ställning som underdog och oskäligt förtryckt lära. De flesta som försökt diskutera med exempelvis högt uppsatta företrädare för sverigedemokraterna eller företrädare för inofficiella mediakanaler har nog märkt detta.

Vissa högerrörelser på nätet är från olika perspektiv tvivelaktiga eller ideologiskt radikala, exempelvis Gotiska Klubben, vissa debattörer på bloggcentralen Motpol (som Oskorei) eller Café Exposé, utan att deras företrädare nödvändigtvis är antiintellektuellt och bildningsföraktande dogmatiska. Jag tror inte att vare sig Dagerlind eller Carlquist eller Kent Ekeroth eller Erik Almqvist eller någon annan ur nyfascismen är så enfaldig som debattekniken de gör bruk av låter påskina, jag tror att de helt enkelt är mycket publikmedvetna. De vet att de inte rår på vare sig frihetliga demokrater eller hårda delar av vänstern oavsett hur de uttrycker sig eller vilka argument de anför, däremot har de tillgång till gräsrötter och fotsoldater och dylikt som läser allt de skriver och hör allt de säger.

Så tränas nästa generation att repetera dogmerna, genom att nyfascismens företrädare ger avkall på intellektuell hederlighet och låtsas sakna förmåga att resonera och vända på perspektiv. Jag tror att jag har stöd för den här tanken hos Henrik Arnstad, se punkten 2 i den här artikeln. När företrädarna bjuds in att delta i samhällsdebatten på offentliga arenor eller liknande miljöer, som Publicistklubben, får vi inte att "debatten" tas med dem, deras anhängare får ett tilltal från en legitimerande och förtroendeingivande kanal. Det går inte att debattera ned dem, de kommer till debatten för att redovisa dogmerna och ingenting annat.

Jag vet att det är ett problem även med andra politiska inriktningar, men de tenderar att vara mindre aggressiva mot minoriteter, mänskliga rättigheter och god sed i mötet med andra människor. Den som vill införa ett generellt majoritetens tyranni för att slå ned på minoritetsgrupper är helt enkelt värre än den som benhårt okritisk är emot vinster i välfärden eller stora vinstuttag i bankverksamhet.


Förresten, Ingrid Carlquist, jag ber om ursäkt för att jag använde så hårda ordalag mot dig över Twitter häromkvällen. Det var fult och egentligen opåkallat.

Mats Dagerlind är en knepig typ

Diskuterade lite med Mats Dagerlind, huvudman för hejtersajten Avpixlat och språkrör för lite av varje som hetsar mot islam. 

Han påstod att islam och demokrati är oförenliga. Till och med såpass oförenliga att personer som är demokrater med säkerhet inte är muslimer. 

Jag påpekade att Mali, Indonesien, Maldiverna och en del andra ställen är demokratier och islamiska stater. 

Han frågade vilken av dessa stater som är precis som Sverige eller bättre. Den kritiska termen var "nivå".

Jag påstod att det var irrelevant eftersom det finns islamiska stater som har demokratiska statsskick.

Där någonstans pekade han ut Iran och Saudiarabien som två islamiska stater som är precis lika och de enda exemplen på islamiska _statsskick_, eller något väldigt närliggande.

Jag påpekade att det var ett bisarrt påstående eftersom det handlar om två extremt olika islamiska konfessioner.

Han påstod att det inte finns några större skillnader mellan islamiska konfessioner (och indirekt, mellan muslimer i olika delar av världen, osv.).

Jag bestred det och fick inget vettigt svar.

Han släpade fram The Economists demokratiindex och gjorde klart att bara de tjugofem i topp är egentliga demokratier och där finns minsann inga islamiska stater med (det gör inte Frankrike, Irland, Grekland och ett antal ytterligare stater heller, för övrigt).

Jag påpekade att rapporten utpekar SD (som Dagerlind företräder) och liknande partier som ett påtagligt demokratihot i Europa, att rapporten visar att typ alla västländerna tappar i demokrati medan länderna i MENA och söder om Sahara går åt andra hållet, och några liknande anmärkningar.

Sen skulle han ha mat. Tio spänn på att han inte frivilligt tar upp diskussionen med mig igen.

Så att ni kan kika själva, https://twitter.com/Demofon/status/282896537330253824, även om han pratar iväg de här meddelandena långt ned i sitt flöde.