Nyfascismen och de stora arenorna

Bytte ju några ord med Mats Dagerlind för en tid sedan.

Om någon undrar så har han fortfarande inte tagit upp diskussionen igen, vilket jag föreslog ett vad om. Med tanke på att jag har en del besök som härrör från Avpixlat kanske inte ens hans fotsoldater tyckte att det var en intressant vadslagning.

Vilket jag kan förstå, han har ju inte direkt arbetat igenom sin retorik med hänsyn till andra än kören på Avpixlat och det tror jag att de flesta kan märka.

Gör han inte det kommer han att bli krossad på Publicistklubben när han ska sitta i panelen där på måndag (kommer direktsändas på nätet), och det är väl det som är det stora problemet med Avpixlat och dess klientel. De är russinplockare ut i fingerspetsarna, så när Paulina Neuding skriver illa om "vänstern" stöttar plötsligt konservative högerextremisten Christoffer Dulny hennes skrivande, eller om massmedia skriver att invandrare är ett problem ljuger plötsligt inte alla journalister längre, och så vidare.

Oavsett hur det går för Dagerlind i panelen kommer hans groupies att hålla honom om ryggen. Det spelar ingen roll om han underpresterar, så länge han sysslar med att hacka på muslimer, etablerade politiker, kvinnor och HBTQ-personer. Såvitt jag förstår är det allt som avkrävs honom av hans sällskap.

Så långt detta stämmer är det min främsta invändning mot att bjuda in sverigedemokrater, nätets sympatisörflockar och personer som inte jobbar i det sverigedemokratiska partiet men för det, som Dagerlind eller Ingrid Carlquist, till debatt eller allmänna arenor. Det spelar ingen roll hur det går för dem i en diskussion, i anhängarnas ögon vann de iallafall för antingen är det fel på omständigheterna eller så gjorde sverigedemokraten eller den sverigedemokratiskt förknippade mediapersonligheten ett riktigt bra framträdande. Förvisso finns det här på alla politiska håll, men det är särskilt långt gånget när det gäller den nyfascistiska rörelsen. Den verkar rikta sig just till personer som är mottagliga för förenklingar av det här slaget.

Det betyder att de är baserade på ett okritiskt klientel som inte ställer krav på vare sig sina politiker eller sina mediakanaler. Dogmatismen i nyfascismen är slående, de som inte accepterar grundläggande dogmer om islams karaktär, kvinnors och mäns påstådda egenskaper, massmedias inherenta ruttenhet (utom när dogmerna bekräftas) och nyfascismens sociala ställning som underdog och oskäligt förtryckt lära. De flesta som försökt diskutera med exempelvis högt uppsatta företrädare för sverigedemokraterna eller företrädare för inofficiella mediakanaler har nog märkt detta.

Vissa högerrörelser på nätet är från olika perspektiv tvivelaktiga eller ideologiskt radikala, exempelvis Gotiska Klubben, vissa debattörer på bloggcentralen Motpol (som Oskorei) eller Café Exposé, utan att deras företrädare nödvändigtvis är antiintellektuellt och bildningsföraktande dogmatiska. Jag tror inte att vare sig Dagerlind eller Carlquist eller Kent Ekeroth eller Erik Almqvist eller någon annan ur nyfascismen är så enfaldig som debattekniken de gör bruk av låter påskina, jag tror att de helt enkelt är mycket publikmedvetna. De vet att de inte rår på vare sig frihetliga demokrater eller hårda delar av vänstern oavsett hur de uttrycker sig eller vilka argument de anför, däremot har de tillgång till gräsrötter och fotsoldater och dylikt som läser allt de skriver och hör allt de säger.

Så tränas nästa generation att repetera dogmerna, genom att nyfascismens företrädare ger avkall på intellektuell hederlighet och låtsas sakna förmåga att resonera och vända på perspektiv. Jag tror att jag har stöd för den här tanken hos Henrik Arnstad, se punkten 2 i den här artikeln. När företrädarna bjuds in att delta i samhällsdebatten på offentliga arenor eller liknande miljöer, som Publicistklubben, får vi inte att "debatten" tas med dem, deras anhängare får ett tilltal från en legitimerande och förtroendeingivande kanal. Det går inte att debattera ned dem, de kommer till debatten för att redovisa dogmerna och ingenting annat.

Jag vet att det är ett problem även med andra politiska inriktningar, men de tenderar att vara mindre aggressiva mot minoriteter, mänskliga rättigheter och god sed i mötet med andra människor. Den som vill införa ett generellt majoritetens tyranni för att slå ned på minoritetsgrupper är helt enkelt värre än den som benhårt okritisk är emot vinster i välfärden eller stora vinstuttag i bankverksamhet.


Förresten, Ingrid Carlquist, jag ber om ursäkt för att jag använde så hårda ordalag mot dig över Twitter häromkvällen. Det var fult och egentligen opåkallat.

Maria Larsson (KD) tror att allmän betyder obligatorisk

Igår gick ju den socialdemokratiska partistyrelsen ut med att vi vill göra förskolan allmän för barn från två års ålder.

Givetvis höll andra politiker koll på detta. En som nappade på den här idén som diskussionsunderlag var Maria Larsson (KD), mest känd för... jag vet inte riktigt, men hon förhalade interpellationer från Petzäll istället för att göra sin demokratiska plikt och vaknade inte upp till att den debatten behövde föras förrän han dog av den befintliga politiken på det aktuella området.

Hur som helst, hon twittrade reklam för att hennes chef skulle framträda i TV. Det är bara det att hon verkar ha ett rätt risigt grepp om svenska:

"S föreslår obligatorisk förskola från två år! Socialiseringen fortsätter.Lyssna när Göran Hägglund debatterar i Aktuellt ikväll. #fb #svpol"

https://twitter.com/MinisterMaria/status/298863858997657600

Jag vet inte riktigt hur hon gör den här tolkningen av allmän, men det vore intressant att veta vad hon tror att allmän rösträtt innebär. Personligen har jag aldrig släpats till valurnorna och då har jag säkert skolkat från något val. Men hon kanske tror att obligatorisk betyder samma sak som man brukar anse att allmän gör, alltså att obligatorisk skolgång är valfritt men tillgängligt för alla. Oavsett vilket är det en konstig synonym hon tycker sig ha hittat.

Förhoppningsvis kommer det ett klargörande från ministern under dagen idag, för det här ifrågasätter ju huruvida hon förstår vad hon läser när hon sätter sig in i såväl regeringens som oppositionens lagförslag och andra handlingar. För att inte tala om hur svårt det är att veta om man kan lita på att vad hon säger betyder vad man i allmänhet hade menat med det.

Och är det bara propaganda, en medveten omformulering för att smutsa till ett seriöst politiskt förslag i brist på sakliga argument, då är det fanimej ännu värre. Då utövar hon sin roll som politiker och opinionsbildare uppriktigt ohederligt, vilket vore väldigt obehagligt då hon ansvarar för barn och äldre i regeringens arbete.

Att hon skulle ha uttalat sig utan att ha tagit del av det hon kommenterar tycker jag att vi kan utesluta på den grunden att hon i sådant fall är ännu sämre lämpad att bedriva nationell toppolitik än det föregående ger vid handen och rimligen också borde inse det själv. Men det är klart, hon kanske inte tror att hon behöver det eller något.