Sverige är en rättsstat. Åtminstone är det en grundläggande ambition med vårt samhällsbyggande och en självklar grundpelare för den offentliga administrationen. Därför förvånade det mig att höra Anna-Karin Hatt (C), IT- och regionsminister i alliansregeringen, påstå att det är okej för kommuner att utöva offentlig makt utan lagstöd när hon deltog i en debatt om vindkraft och så kallad bygdepeng. Detta var i Sveriges Radio P1, Studio Ett, igår eftermiddag.
Den debatten föranleddes av ett reportage från P1:s Kaliber i söndags, om att kommuner vid sidan av miljöbalkens regler hittar på egna ersättningssystem för vindkraftsexploatering och använder dessa som villkor i tillståndsgivningen. Detta bygger på en möjlighet till veto i tillståndsgivningsprocessen som kommunerna åtnjuter, 16:4 i miljöbalken. När kommunen fattar beslut med stöd av den paragrafen och lägger till egna krav på vederlag för sitt utslag är det, som advokaten med specialistkompetens också sade i Studio Ett, inte tillåtet.
Det finns ett utmärkt begrepp för att referera till köpt myndighetsutövning, nämligen korruption. Om en myndighetsutövande person eller en beslutande myndighet låter sina beslut köpas för pengar, varor eller tjänster utan att det finns uttryckligt lagstöd för detta är det fråga om åtminstone ett djupt rättsosäkert förfarande, men jag vill hävda att det i fråga om den så kallade bygdepengen är fråga om korruption.
Detta för att kommunerna inte ens gör en analogi med ordinarie offentliga upphandlingsförfaranden, utan lägger till ett hemkokt förfarande till den lagstiftning som faktiskt finns, den omnämnda kommunala vetorätten i tillståndsgivning för vindkraftsetablering.
Författningarna som reglerar gränserna för hur offentlig makt i Sverige får utövas är flera men den mest grundläggande är regeringsformen, i vilken grunderna för statsskicket fastställs. Av tydlighetsskäl tänker jag citera den mest grundläggande paragrafen i den mest grundläggande av grundlagarna:
"1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna."
Ser du vad jag är ute efter?
"Den offentliga makten utövas under lagarna."
Jag vill veta hur ministern får in det under lagarna att kommunerna spekulerar i vindkraften på det här viset. För det övergår mitt, förvisso ringa, förstånd. Här är en person som studerat statsvetenskap, som tvekar på vad regeringsformens portalparagraf betyder. Om det verkligen råder tveksamhet på den här punkten vill jag ha belägg för detta i rättspraxis eller ur förarbetena till paragrafens lydelse. Finns inte det är det mycket anmärkningsvärt att ett statsråd uttalar sig som om en basal demokratisk rättsstatsprincip är satt i fråga på just vindkraftens område.
Att det behövs en reglering av ersättning till vindkraftshuserande kommuner är uppenbart. Rimligen bör ett upphandlingsförfarande införas, eller åtminstone en möjlighet för kommunerna att uppställa villkor för tillståndsgivning. Förslagsvis bör miljöfrågor, medborgarinflytande och möjlighet till konkurrens om tillstånden tas in i den regleringen. Tills regeringen har utrett frågan eller återtagit tillståndsgivningen bör sedvänjan med så kallad bygdepeng upphöra, och jag ser som sagt gärna ett klargörande från ministern om vad hon tror att det betyder att offentlig makt i Sverige ska utövas under lagarna och inte någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar