Sexualbrott och samtycke

Apropå en dom i Värmland har det diskuterats i massmedia idag huruvida sexualbrottslagstiftningen är adekvat. Juridikbloggen har kommenterat saken på detta sätt.

Jag delar uppfattningen rörande införandet av en samtyckesregel. Antingen krävs stödbevisning i vilket fall, för den tilltalade kommer att indirekt kunna kräva det genom att bestrida påståendet om bristande samtycke, eller så kommer det inte på tal och då är det annan typ av bevisning som blir avgörande hur som helst. Indirekt finns dessutom redan samtyckesregeln där, i kravet på att antingen tvång eller en oförmåga till samtycke ska föreligga. Ser man på juridiken som ett sublimt regelverk som lever i samspelet mellan en mängd skrivna och oskrivna regler (jag har svårt att se det på något annat sätt; det finns visst de som har lätt för det) har vi redan regeln i svensk rätt och att införa den i lagtexten behöver motiveras på något annat sätt.

Peter Eriksson delar enligt en intervju i P1:s Studio Ett idag inte den här uppfattningen, han menade att det inte finns en samtyckesregel i Sverige idag och att detta är i strid med EKMR enligt ECHR:s praxis. Till detta lade han att han menar att det finns ett behov av att utbilda befolkningen om att det är omoraliskt att utföra sexuella handlingar mot någon som inte samtycker till dem, vilket skulle motivera införandet av regeln i lagtexten, om än kanske inte ensamt så åtminstone i samband med konventionsrättens krav. Jag betvivlar att det är en utbredd uppfattning i Sverige att samtycke kan man ha eller mista, ligga är viktigare. Jag betvivlar också att det skulle kunna ha den effekt på allmänhetens moral och rättsuppfattning som en del bedömare menar att kriminaliseringen av aga har haft, vilket i sig är en anomali i svensk rättshistoria vad jag förstår. Rättsvetare verkar rörande överens om att kriminaliseringens effekter på befolkningens inställning i moralfrågor är högst begränsad och svår att förutse följderna av vid avvikelse från detta (SvJT, något nummer i år eller förra är det jag stödjer mig på här).

Även med tanke på att allmänheten antagligen har ganska dålig koll på vad den relevanta lagtexten redan idag innehåller har jag svårt att se någon moralbildningspotential i att ändra den.

Vad avser artikelinnehållet i övrigt är det enligt min mening välskrivet och jag blir rätt sugen på att läsa domen och få en uppfattning av vad avgörandet faktiskt innebär och vad rätten tagit ställning till, rapporteringen i massmedia är inte så himla tydlig och gör det uttryckligen till en rättspolitiskt färgad fråga om behovet av att nämna samtycke i lagtexten.