Ikväll sändes ett uppmärksammat och mycket genomtänkt marknadsfört avsnitt av programmet Uppdrag Granskning.
Det starkaste intrycket på mig är inte att påhoppen som skildras är så grova eller att de som utsatts är så starkt påverkade eller något annat av det slaget.
Det är att fokus fortfarande ligger på kvinnorna. Programmet handlade knappast alls om män som näthatar kvinnor, det handlade om kvinnor som näthatas av män. Ett fall av usel rubriksättning och programuppläggning. Jag välkomnar det reportage från Uppdrag Granskning som faktiskt lever upp till den här rubriken, för det gjorde inte det här, men jag betvivlar att de vågar (för att låna av en känd kultursideschef) granska skiten på riktigt.
Ändå, det var rörande och upprörande att få del av de här kvinnornas perspektiv och erfarenheter. De är modiga, smarta, yrkesskickliga och språkligt kompetenta. Det är en del av den sexistiska diskursen att kommentera utseende, men med tanke på temat vill jag också mena att de är vackra och gav ett intryck av styrka och mod genom sitt uppträdande. Vad näthatargrabbarna påstår på det området är osann dynga, precis som motiveringarna de anför till sina osakliga och kränkande angrepp.
De inslag av män som begått angrepp av den här typen som ingick i programmet var tafatt utformade och föga närgångna. För min del hade det varit uppskattat om det inte hade stannat vid att män lät män säga sin mening och saken sedan tilläts bero. Jag kan köpa att redaktionen kanske inte ville ge dem en så kraftfull kanal för att uttrycka elaka och nedsättande ståndpunkter eller försvar av hur de agerat i sådant hänseende, men det var fega intervjuer. Ingenting om att deras gärningar är straffbelagda eller deras demokratistörande påverkan. Inga frågor om hur mycket det är värt för dem att ha möjlighet att bete sig så här illa.
På så vis var det svagt av Uppdrag Granskning men väldigt starkt av kvinnorna som ställde upp på programidén.
Jag håller med civilrättsprofessorns ståndpunkt när det gäller ärekränkningsmål. Upphovsrättslobbyn har tillskansat sig otroligt kraftfulla och också problematiska verktyg för att söka upp människor som misshagar dem, vilket är synnerligen stötande i ljuset av att det finns enskilda som borde få sådana redskap att freda sina intressen och få ersättning för kränkningar med. Från mitt socialdemokratiska perspektiv är denna undfallenhet för den extremt kapitalstarka underhållningsindustrin ett misslyckande för demokratin, som bör värna om de svaga i första hand. Förslaget att utbilda om ärekränkningsreglerna och processpraktiskt underlätta för personer som vill tillvarata sin rätt i det avseendet jag läser in i professorns uttalanden tycker jag är utmärkt.
Det tror jag vore en rimlig lösning på problemet med anonymitet på nätet, för de här påhoppen och aggressionerna är ett problem som nära sammanhänger med anonymitet, att göra det rättssäkert och praktiskt möjligt att driva ärekränkningsmål genom att ge domstolarna möjlighet att kunna avkräva internetoperatörerna personuppgifter. Givetvis efter prövning av ett underlag bestående av tekniska data, dokumentation av angrepp och så vidare, finns inte en bevisning av att en otillåten gärning begåtts är det inte rimligt att enskilda ska kunna spåra upp andra med rättsväsendets bistånd. Men den som ger sig på någon annan på internet bör inte vara så skyddad som idag.
Jag är nyfiken på om det är i strid med Europakonventionen att det är så här svårt att processa ärekränkningar på nätet. För det är uppenbart störande för privat- och familjeliv för de som är rejält utsatta, utan att ha friskat upp mitt minne om saken tänker jag mig att skyddet av privatlivet innefattar en skyldighet för staten att kriminalisera eller på annat vis skydda medborgarna mot åtminstone förtal. Och fungerar inte rättsväsendet någorlunda effektivt för att kompensera de som drabbas eller de inte kan tillvarata sin rätt till respekt för privatlivet är det i sig ett brott mot Europakonventionen. Min kännedom om Europadomstolens praxis rörande privatlivsartikeln, artikel 8, är alltför mager för att jag ska våga påstå att den ordning vi har idag skulle kunna vara ett människorättsbrott.
Däremot vill jag gärna se en utredning och gärna också en prövning av vilket ansvar riksdag och regering har på det här området. Som det fungerar i dagsläget duger lagstiftningen inte och det är oanständigt att det inte förs någon seriös politisk debatt om hur det bör lösas.
Som post scriptum vill jag tipsa om Cissi Wallins uppringning av en man som angripit henne och en kollega.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar