Sverigedemokraterna i Uppsala vill sätta tjänstemän i arbete med att ta fram ett
mångkulturellt bokslut. Metoden för att göra detta är att ställa tre frågor till
kommunstyrelsens ordförande.
Varför är lite oklart, särskilt med tanke på följande
uttalande av initiativtagaren Pavel Gamov:
"Alla beräkningar pekar på att massinvandring är en katastrof ekonomiskt sett."
Jag tänkte uppehålla mig lite vid det påståendet, för det är inte sant.
Först vill jag peka på
Robert Putnams Johan Skytte-prisföreläsning, som med avstamp i hans teorier om socialt kapital och den empiriska grunden visar att mångkultur och invandring är lönsamt i det långa loppet. Han visar att förändringar i demografisk sammansättning tenderar att präglas av utmaningar och utgifter, framförallt på lokal nivå, men att detta är övergående under förutsättning att staten stöttar kommunerna och investerar i gemenskap och tolerans. Enligt hans forskning är förtjänsterna av invandring och mångkultur mycket lönsamma över tid, och en kritisk del av att bygga ett stabilt och växande samhälle. Att mångkultur och invandring är en ekonomisk katastrof förkastar han i princip helt.
En liknande slutsats kommer Sakine Madon och Anja Fridholm fram till i rapporten
Vad kostar invandringen? som de sammanställt åt Skattebetalarnas förening. De bygger redogörelsen på i huvudsak nordisk forskning, men tar också upp amerikansk sådan som visat att länder som är stora invandringsländer också är framgångsrika när det gäller teknologisk och ekonomisk utveckling:
"På andra sidan Atlanten, i USA, visar studier från Julian L Simon (1932-1998) att invandringen och migrationen har främjat den ekonomiska och teknologiska utvecklingen i USA. Simon såg människan i första hand en resurs och en rationell, potentiell producent. Det är ett intressant perspektiv, sällsynt i Sverige."
Deras slutsats är att sysselsättningsgraden är avgörande för de direkta ekonomiska följderna av invandring. I Sverige är vi i en situation där Riksbanken indirekt rår över den faktorn och kunde underlätta mer för både inrikes och utrikes födda att bidra till den svenska ekonomin genom räntestyrning. På det här området borde diskussionen om migrationspolitik föras i första hand, inte på asylinvandringens direkta utgiftsposter.
FN studerar också migrationens ekonomiska effekter. I en
rapport från 2009 konstateras att migration är lönsamt för mottagarlandet, migranten och dennes hemland. En siffra som brukar hämtas ur den här rapporten är att en procent invandring genererar en procent ytterligare i bruttonationalprodukt, vilket är en rätt god affär, åtminstone inte i närheten av vad man i allmänhet skulle beteckna som en ekonomisk katastrof.
Den liberale debattören
Fredrik Segerfeldt delar de här uppfattningarna och har föreslagit motsatsen till vad SD-riks driver som agenda, nämligen att finansiera en större invandring till Sverige genom att skära ned på biståndsgivningen. Han bjuder på många intressanta siffror och även om artikeln är en otillfredsställande källa för den som vill ha en helhetsbild eller göra en balansräkning för specifikt asylinvandringens konsekvenser på kort sikt och lokal nivå är den ett hårt slag mot Gamovs påstående om ekonomiska katastrofer.
I Uppsala och Enköping är sverigedemokraterna väldigt upptagna vid asylmottagande och har som huvudsaklig politisk linje att försvåra asylmottagandet i allmänhet (
SD Enköping vill exempelvis inte att en camping ska upplåtas som asylboende vintertid). Den politiken är otroligt dåligt underbyggd och framstår som renodlad identitetspolitik. Likt SD-riks är fokuset i dessa frågor på vissa utgiftsposter och märkliga krav på orimligt godtyckligt utformade ekonomiska rapporter. Deras riksdagspolitiker har lanserat begreppet mångkulturellt bokslut och vill att en spekulativ sammanställning av utgiftsposter ska sammanställas.
SD Uppsalas förslag är också ett sådant viljeuttryck.
Deras, alltså Gamovs, frågor till kommunstyrelsen lyder:
"1. Täcker den statliga ersättningen de kostnader som Uppsala kommun har för sitt asylmottagande både idag och historiskt?
2. Hur stora har kostnaderna för asylmottagande i Uppsala kommun varit de senaste två decennierna respektive den statliga ersättningen för kostnaderna under samma period?
3. Har Uppsala kommun tidigare genomfört, genomför man det idag eller finns det planer på genomföra en grundlig utredning av kommunens kostnader för asylmottagandet i kommunen inklusive socialbidrag och andra kostnader som inte är direkt relaterade till själva mottagandet i sig?"
Hur detta kan leda till ett mångkulturellt bokslut i någon rimlig mening är högst oklart. Vad de vill göra, tror jag, är att misstänkliggöra grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till liv och rätten till privat- och familjeliv, vilka är den plattform som asylrätten vilar på. Detta misstänkliggörande är synnerligen osmakligt och okunnigt. Särskilt som det ofta är asylsökandet i sig sverigedemokrater och deras sympatisörer misstänkliggör.
För det är inte som ekonomisk politik asylrätten ska tillämpas, den ska tillämpas av anständighetsskäl och för att alla människor har rätt till ett drägligt liv. Även om de reser till Sverige har de rätt till detta och så ska det också vara. Mänskliga rättigheter kan inte ifrågasättas på ekonomisk grund, det är en mycket obehaglig attityd att vilja reducera dessa till bokslut och utgifter.
Så, Pavel. Visar alla beräkningar att "massinvandring" leder till ekonomisk katastrof? Om så, visa för mig hur Lilla Mogadishu lett till ekonomisk katastrof i Kenya, och hur det inte är den typ av klanpolitik ditt parti företräder som destabiliserat och fortsätter destabilisera landet.