torsdag 14 februari 2013

Invandringens lönsamhet och kostnader

Sverigedemokraterna i Uppsala vill sätta tjänstemän i arbete med att ta fram ett mångkulturellt bokslut. Metoden för att göra detta är att ställa tre frågor till kommunstyrelsens ordförande.

Varför är lite oklart, särskilt med tanke på följande uttalande av initiativtagaren Pavel Gamov:
"Alla beräkningar pekar på att massinvandring är en katastrof ekonomiskt sett."

Jag tänkte uppehålla mig lite vid det påståendet, för det är inte sant.

Först vill jag peka på Robert Putnams Johan Skytte-prisföreläsning, som med avstamp i hans teorier om socialt kapital och den empiriska grunden visar att mångkultur och invandring är lönsamt i det långa loppet. Han visar att förändringar i demografisk sammansättning tenderar att präglas av utmaningar och utgifter, framförallt på lokal nivå, men att detta är övergående under förutsättning att staten stöttar kommunerna och investerar i gemenskap och tolerans. Enligt hans forskning är förtjänsterna av invandring och mångkultur mycket lönsamma över tid, och en kritisk del av att bygga ett stabilt och växande samhälle. Att mångkultur och invandring är en ekonomisk katastrof förkastar han i princip helt.

En liknande slutsats kommer Sakine Madon och Anja Fridholm fram till i rapporten Vad kostar invandringen? som de sammanställt åt Skattebetalarnas förening. De bygger redogörelsen på i huvudsak nordisk forskning, men tar också upp amerikansk sådan som visat att länder som är stora invandringsländer också är framgångsrika när det gäller teknologisk och ekonomisk utveckling:
"På andra sidan Atlanten, i USA, visar studier från Julian L Simon (1932-1998) att invandringen och migrationen har främjat den ekonomiska och teknologiska utvecklingen i USA. Simon såg människan i första hand en resurs och en rationell, potentiell producent. Det är ett intressant perspektiv, sällsynt i Sverige."

Deras slutsats är att sysselsättningsgraden är avgörande för de direkta ekonomiska följderna av invandring. I Sverige är vi i en situation där Riksbanken indirekt rår över den faktorn och kunde underlätta mer för både inrikes och utrikes födda att bidra till den svenska ekonomin genom räntestyrning. På det här området borde diskussionen om migrationspolitik föras i första hand, inte på asylinvandringens direkta utgiftsposter.

FN studerar också migrationens ekonomiska effekter. I en rapport från 2009 konstateras att migration är lönsamt för mottagarlandet, migranten och dennes hemland. En siffra som brukar hämtas ur den här rapporten är att en procent invandring genererar en procent ytterligare i bruttonationalprodukt, vilket är en rätt god affär, åtminstone inte i närheten av vad man i allmänhet skulle beteckna som en ekonomisk katastrof.

Den liberale debattören Fredrik Segerfeldt delar de här uppfattningarna och har föreslagit motsatsen till vad SD-riks driver som agenda, nämligen att finansiera en större invandring till Sverige genom att skära ned på biståndsgivningen. Han bjuder på många intressanta siffror och även om artikeln är en otillfredsställande källa för den som vill ha en helhetsbild eller göra en balansräkning för specifikt asylinvandringens konsekvenser på kort sikt och lokal nivå är den ett hårt slag mot Gamovs påstående om ekonomiska katastrofer.

I Uppsala och Enköping är sverigedemokraterna väldigt upptagna vid asylmottagande och har som huvudsaklig politisk linje att försvåra asylmottagandet i allmänhet (SD Enköping vill exempelvis inte att en camping ska upplåtas som asylboende vintertid). Den politiken är otroligt dåligt underbyggd och framstår som renodlad identitetspolitik. Likt SD-riks är fokuset i dessa frågor på vissa utgiftsposter och märkliga krav på orimligt godtyckligt utformade ekonomiska rapporter. Deras riksdagspolitiker har lanserat begreppet mångkulturellt bokslut och vill att en spekulativ sammanställning av utgiftsposter ska sammanställas.

SD Uppsalas förslag är också ett sådant viljeuttryck.

Deras, alltså Gamovs, frågor till kommunstyrelsen lyder:
"1. Täcker den statliga ersättningen de kostnader som Uppsala kommun har för sitt asylmottagande både idag och historiskt?

2. Hur stora har kostnaderna för asylmottagande i Uppsala kommun varit de senaste två decennierna respektive den statliga ersättningen för kostnaderna under samma period?

3. Har Uppsala kommun tidigare genomfört, genomför man det idag eller finns det planer på genomföra en grundlig utredning av kommunens kostnader för asylmottagandet i kommunen inklusive socialbidrag och andra kostnader som inte är direkt relaterade till själva mottagandet i sig?"

Hur detta kan leda till ett mångkulturellt bokslut i någon rimlig mening är högst oklart. Vad de vill göra, tror jag, är att misstänkliggöra grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till liv och rätten till privat- och familjeliv, vilka är den plattform som asylrätten vilar på. Detta misstänkliggörande är synnerligen osmakligt och okunnigt. Särskilt som det ofta är asylsökandet i sig sverigedemokrater och deras sympatisörer misstänkliggör.

För det är inte som ekonomisk politik asylrätten ska tillämpas, den ska tillämpas av anständighetsskäl och för att alla människor har rätt till ett drägligt liv. Även om de reser till Sverige har de rätt till detta och så ska det också vara. Mänskliga rättigheter kan inte ifrågasättas på ekonomisk grund, det är en mycket obehaglig attityd att vilja reducera dessa till bokslut och utgifter.

Så, Pavel. Visar alla beräkningar att "massinvandring" leder till ekonomisk katastrof? Om så, visa för mig hur Lilla Mogadishu lett till ekonomisk katastrof i Kenya, och hur det inte är den typ av klanpolitik ditt parti företräder som destabiliserat och fortsätter destabilisera landet.

3 kommentarer:

  1. Vad du (medvetet?) undviker är den brännande frågan om oreglerad/omfattande invandring och en generell välfärdsstat. Här är liberaler som Johan Norberg, Fredrik Segerfeldt, Adam Cwejman mfl ärliga nog att säga att denna ekvation inte går ihop och den generella välfärdsstaten måste därför avskaffas för att kunna införa fri rörlighet. Det är en intellektuellt hederlig ståndpunkt till skillnad mot de som vill ha BÅDE fri rörlighet OCH en generell välfärdsstat.

    Gällande de ekonomiska effekterna av migration så måste man skilja på globala effekter och lokal effekter och effekten för olika grupper. I globalt perspektiv finns det forskning som visar att de sammantagna ekonomiska effekterna kan vara positiva. Däremot visar all tillgänglig forskning som gjorts i Sverige, som sammanfattas i rapporten från Skattebetalarnas förening, att nuvarande invandring innebär en ekonomisk belastning på de offentliga finanserna. En förlust som iofs kan vändas till samhällsekonomisk vinst OM man på något sätt lyckas öka sysselsättningsgraden hos de som kommer hit. Men det är ju verkligheten som man skall förhålla sig till, inte till vad som skulle hända om inte om vore. Huvudproblemet är att man inte kan ha omfattande invandring av lågproduktiv arbetskraft och en allomfattande välfärdsstat av svensk modell. Vi lever inte på 60-talet när det gick bra för dåtidens arbetskraftsinvandrare att få ett arbete i industrin utan att vare sig kunna svenska eller ha någon utbildning. Statsvetaren Peter Santesson har skrivit ett bra inlägg om det här: Inslag

    För att lösa problemet kan man försöka med ”åtgärder” och ”utbildning” för att invandrare skall bli anställningsbara. Det har man försökt med i decennier, både socialdemokratiska och borgerliga regeringar, och det har sammantaget visat sig vara ett misslyckande och snarast stjälper än hjälper många. De är ju vuxna människor som förvandlas till barn som måste ”tas om hand” i åratal/decennier av samhället. Om man t.ex. tar invandrare med ingen/mycket liten utbildning så måste denna först lära sig att läsa och skriva på sitt eget språk, därefter att läsa och skriva på svenska för att sedan läsa in både grundskola och gymnasium för att kunna vara med om att konkurrera om ett städjobb som ändå inte ger speciellt mycket mer än att vara bidragsförsörjd. Dessa utsikter skulle ju få även den mest arbetsamme och positive att ge upp! Det enda som kan få denna kategori av invandrare i arbete är att man till stora delar skrotar den ”svenska modellen”, med välfärd och arbetsrätt, så att det finns en rejäl efterfrågan på enklare lågavlönande servicejobb som man kan börja med utan att vare sig kunna svenska eller ha någon speciell utbildning och dessa arbeten måste ändå ge betydligt mer än bidragsförsörjning. Det räcker ju inte med att någon utan utbildning/lågutbildad KAN utföra dessa enklare servicejobb utan det måste finnas efterfrågan på dem och det måste även löna sig att ta dessa arbeten. Detta leder naturligtvis även till ”ökande klyftor”, något som socialdemokratin säger sig inte vilja ha, men är det enda alternativet för det är vare sig ekonomiskt hållbart eller speciellt humant att ta emot en stor mängd invandrare som hamnar i långvarigt och destruktivt bidragsberoende.

    Den inhemska arbetarklassen kommer få betala priset för denna utveckling medan de som kommer hit, samt övre medelklass och storkapitalet, i alla fall kortsiktigt, kommer tjäna på den genom ett ökat utbud av billiga tjänster och billig arbetskraft. Det visar undersökningar från t.ex. Storbritannien tydligt, den sammantagna effekten av denna förmögenhetsomfördelning blir dock för landet ungefär +/- 0.

    SvaraRadera
  2. (forts.)

    Socialt finns det eller inga positiva effekter. Vare sig man är invandrare eller infödd så har de allra flesta ingen brinnande längtan att bo sida vid sida med människor från jorden alla hörn med vilka man inte har någon gemensam historia/kultur och inga gemensamma normer/traditioner/sociala koder/referensramar. De allra flesta är lyckligare och känner sig tryggare när det är omgivna av människor ”som är som de själva”. Det är därför invandrare söker sig områden/städer där landsmän och släkt bor och infödda söker sig därifrån. Det visar t.ex. forskning från Storbritannien tydligt:
    "We've done work here which shows that people, frankly, when there aren't other pressures, like to live within a comfort zone which is defined by racial sameness. People feel happier if they're with people who are like themselves.”
    Happiness formula
    Det har väldigt lite med ”rasism”, ”klass” eller bostadspolitik att göra. T.ex. så väljer ju etniska svenskar som emigrerar till spanska solkusten att i stor utsträckning bo i områden med andra etniska svenskar, inte för att de är fattiga, tycker illa om spanjorer, spanjorers ”rasism” eller tvingas till detta av spansk bostadspolitik, utan helt enkelt för att man föredrar det. Det leder dock helt naturligt till ett etniskt splittrat samhälle vars destruktiva effekter har bl.a. undersökts av just Robert Putnam,
    ”A bleak picture of the corrosive effects of ethnic diversity has been revealed in research by Harvard University's Robert Putnam, one of the world's most influential political scientists. His research shows that the more diverse a community is, the less likely its inhabitants are to trust anyone - from their next-door neighbour to the mayor.

    The core message of the research was that, "in the presence of diversity, we hunker down", he said. "We act like turtles. The effect of diversity is worse than had been imagined. And it's not just that we don't trust people who are not like us. In diverse communities, we don't trust people who do look like us."”

    Financial Times

    Visst kan man hävda att den inhemska arbetarklassen av moraliska, humanitära eller solidariska skäl måste acceptera att få det betydligt sämre. Men då skall man ju inte eller bli speciellt förvånade över att de i stället vänder sig till partier som Sd! Malcom Tamale Kyeyune har på sin blogg skrivit det mest insiktsfulla inläggen om denna stora utmaning för vänstern och arbetarrörelsen: Power & Politics

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Jag tycker att du ska ta dig tid att läsa hela Putnams Skytte-prisföredrag, det svarar på i stort sett alla dina invändningar.

    Jag är medveten om att migration belastar välfärdsinstitutionerna och har inte påstått något annat. Som du ser i avslutningen anser jag dessutom att asyl är en fråga om mänskliga rättigheter och inte föremål för socialt ingenjörskap eller ekonomiskt kverulerande.

    Tack för att du tog dig tid att svara, jag kommer antagligen att återkomma till dina invändningar i framtida artiklar, eller eventuellt om jag lyckas ta mig tid att formulera en replik som en kommentar här.

    SvaraRadera